Om boken: årtal / Olika dimensioner, d.v.s. världar fyller rymden som en tårta. Här, i den här världen, lever vi, bredvid oss, andra raser, mikroorganismer, insekter, talande djur, elementaler och en mängd andra stora och små samhällen lever parallellt i sina världar. Och det finns ingen värld där kärlek inte existerar. Vad är denna känsla som kan ge oss den största lyckan och lika stort lidande? Igår levde du lycklig för dig själv, misstänkte ingenting, och i morgon vändes den välbekanta världen upp och ner, och någon blev oväntat universums centrum för dig. Vad triggar anknytningen, som sedan utvecklas till just denna kärlek? Kanske är det en slumpmässig blick, eller en suck, en lukt, en röst, en gest, en gång... Det finns väldigt många "katalysatorer" för bindning. Det är olika för varje individ. Bara en sak är klar: ju starkare bindning, desto starkare blir kärleken. Men tänk om vi lägger allt detta på en vetenskaplig grund? Förslag.